II. Arbetsintensitet, arbetslöner och aflöningssätt.

ut på att erhålla största möjliga lön för sitt

arbete. Något som däremot icke är

naturligt, är arbetsintensitetens nedgång.

Det finnes visserligen intet mått, hvarmed

olika slag af arbete kunna direkt uppmätas

och därför har det sina svårigheter att med

siffror uttrycka arbetsintensiteten. Inom

hvarje särskild industrigren får man dock

ett relativt mått på arbetsmängden per

arbetare, om man dividerar

produktionsvärdet med antalet uti samma

industri sysselsatta arbetare.

Uti »Iron and Coal Trade Revue» för

30/12 1905 förekom ett engelskt uttalande

om arbetsintensiteten vid svenska

järnverk. »För 1904 kom per arbetare»,

heter det, »ett produktionsvärde af endast



£ 324, hvilket är mycket lågt».

Med ledning af senaste officiella statistik

sammanställde E. J. Ljungberg uti ett

föredrag uti Nationalekonomiska

föreningen i Stockholm den 31/1 1908

några järnindustriens siffror för Sverige

och Amerikas Förenta Stater och

meddelas här därur följande utdrag.

Sverige:

Tillverkning per

arbetare

Tillverkningsvärde

per arbetare

Årsförtjänst i

medeltal per

arbetare



Am



26,1

ton.

3,998

kr.

1,358

kr.



14



13,4



1,9



Dessa siffror äro i hög grad sorgliga för

vårt land.

Från Tyskland föreligger ingen

motsvarande off. statistik, men vid ett

större verk där, som sysselsätter 14,000

arbetare, uppgår tillverkningen per man

till 73,5 ton värd kr. 8,900 och

årsförtjänsten per man utgör i medeltal

kr. 1,356,80.

Vidare anföres huru

tillverkningskostnaden för Lancashirejärn

vid ett medelstort verk i Sverige

sammansätter sig.

Kronor pr

ton järn:



tillver



Arbetslöner: för

kolning,

malmbrytning,

forsling och

tillverkning

Järnvägsfrakter:

för träkol,

malm, kalksten

och färdig

produkt

Räntor: å det

kapital, som

fordras till

inventarier af

materialier och

annat förlag

Kolved och

stenkol



82,70



40,10



9,60



10,35



Brukets

omkostnader:

skatter och

onera, aflöning

till styrelse,

tjänstemän och

diverse utgifter



6,87



Kr. 149,62

Häri ingår ingen ränta eller amortering å

anläggningskostnaderna. Allmänna

marknadspriset på detta järn (valsadt

stångjärn) är kr. 150 per ton. Om här

arbetarnes kraf på arbetstidens reduktion

till 8 timmar skulle genomföras utan

reduktion af deras årsinkomst och verket

sålunda skulle underhålla 3 skiftlag

arbetare per dygn i stället för nu 2, så



komme tillverkningskostnaden att stiga till

kr. 190,97, hvarigenom denna produktion

blefve totalt omöjliggjord.

L. yttrar i sammanhang med dessa

spörsmål: »Arbetslönernas stegring har

möjliggjorts af en under flera år

uppåtgående konjunktur och framgångsrik

ingeniörsverksamhet; ej genom

arbetareorganisationens verksamhet . . .

I början af 1870-talet gällde en ton

Bessemer-stålräler 312 kr., och nuvarande

pris på svenska Martin-stålräler af

väsentligt bättre kvalitet utgör endast 120

kr. Att möjliggöra sådant med fördubblade

arbetslöner, åstadkommes ej med

muskelarbete . . . Arbetspriset måste följa

priset på de färdiga produkterna och

värdet på penningen — förmedlaren af



arbetsbytet . . . Från vissa håll arbetas

med all kraft på att utrota kapitalet, d. v. s.

ej producera ett värde, som motsvarar,

hvad man konsumerar, utan tanke därpå,

att intet kapital kan skapas utan arbete,

likasom att intet arbete kan skapas utan

kapital. Man kan visserligen som

snyltgäst, jobbare eller på annat sätt

tillskansa sig en del af frukterna från

andras arbete, men icke skapa något som

helst värde, ty därtill fordras produktivt

arbete. För att detta åter skall blifva

framgångsrikt, fordras, enligt Carnegie i

hans uppsats om »Den trebenta stolen», att

hvarje företag stödjes af trenne pelare:

kapital, arbete och administrativ förmåga.

Om ett af dessa stöd, hvilket som helst,

saknas, så faller företaget . . . Att genom



kapital skapa arbete är jämförelsevis lätt,

men att af kapital och arbete skapa

afkomst är däremot en svår uppgift».

För vårt land kräfves först och sist

»produktivt arbete, arbete som skapar

värden, samt sparsamhet, som bevarar

och ej förslösar dessa . . . Vårt land är

ingalunda fattigt, men vi äro i allmänhet

alldeles för lata . . . Hvar och en har rätt

att lefva, men af sitt eget arbete, icke af

andras . . .

Skrikets, hatets och oförnöjsamhetens

vägar leda icke till ernående af en högre

lefnadsstandard för vårt folk. De äro

endast villovägar. Däremot gifves en väg,

arbetets, som är bepröfvad i vårt land

under gamla tider, och som vi sett med



fördel vandras i andra länder. Låt hat och

afundsjuka begrafvas, låt oss icke förtära

det bröd, det kapital, som vi och våra

förfäder samlat, utan låt oss alla arbeta,

intensivt arbeta på att öka tillgångarne, så

att allmänna välståndet blir större, öka

tillgångarne genom att framkalla bättre

skördar af vår jord, större mängd och

värdefullare arbetsprodukter i våra hem

och våra verkstäder, så blir brödet rikare

och kraftigare, och låt oss fostra, utbilda

och träna de unga, särskildt de unga

kvinnorna, så att vi alla med större kraft

till själ och kropp kunna utveckla vårt

lands resurser och därigenom skapa större

lycka och större förnöjsamhet med vårt

land, än vi hittills lyckats».

Om vi räkna Tysklands kemiska industris



produktionsvärde per år till mark

1,500,000,000 och antalet arbetare till

200,000, så erhålles ett produktionsvärde

af mark 7,500 per arbetare.

Det gifves emellertid några fall, då man

kan få ett mera direkt mått på arbetets

kvantitet. Ett sådant fall är grufarbetet.

Officiella undersökningar vid Preussens

stenkolsgrufvor ha med siffror gifvit vid

handen, att den presterade

arbetskvantiteten minskas, under det att

lönerna stiga. 18 Per arbetare utgjorde den

uppfordrade kolmängden:

1888

1889



300

ton

289

»



1896

1897



279

ton

279

»



1890

1891

1892

1893

1894

1895



275

»

267

»

253

»

261

»

265

»

268

»



1898

1899

1900

1901

1902



277

»

276

»

271

»

248

»

244

»



Äfven andra orsaker kunna ju i någon mån

ha bidragit till den starkt fallande

tendensen hos den kurva, som angifves af

dessa siffror, men i hufvudsak har den utan